Nej men jag har båt

Tycker att det är lite lustigt hur vissa anser att djur är familjemedlemmar. Inte alltför sällan ser man en intervju där folk på frågan "Familj" svarar "Katten Berit" eller "Hunden Rufus". Även på radio så som "-Har du några barn?" "-Nej jag har hund"

För mig är detta som att på frågan om man har barn, svara att man har båt. Eller varför inte kaktus? Ok båt är ingen livsform men jag tycker det är större skillnad på en hund och ett barn än det är på en hund och en båt. Men en kaktus är en livsform så det borde vara ok. Säger folk att det måste vara ett djur, ja då kan man svara att man har en spindel. "-Har du barn? -Nej jag har en spindel" För inte är väl en spindel värd mindre än en hund? Det är också ett djur. Vidare tänker jag mig att folk åberopar faktum att en hund kan visa känslor väldigt bra och är väldigt social. Lägg ner. Svara bara på frågan. Det är ingen skam att inte ha barn. Svara nej. Om frågan om husdjur sedan dyker upp kan du säga att du har en jättefin hund, annars kan du hålla inne med det för väldigt få är intresserade av det. Hunden kanske betyder väldigt mycket för dig men för oss andra betyder den ingenting. För er som ändå tycker jag har fel kan jag dra några exempel på frågor som passar in på kategorin avkomma.

Hur går det för din hund i skolan? Vem är hunden lik mest, dig eller den andra föräldern? Vad ska din hund bli när den blir stor? Spelar din hund något instrument? Vad har din hund för stil, är han lagd åt rock, indie eller hiphop? Vilken är hans favoritsport? Vilket va hans första ord? Ska du eller din partner ta ut föräldraledighet för att passa er hund?

Hoppas ni förstår vad jag menar. Ni kanske tror att jag ogillar hundar men så är det inte. Jag gillar hundar. De är oftast roliga. Till och med när jag råkar trampa i en hundskit tycker jag ändå om dem. Jag vill iofs hitta ägaren till hunden, trycka hans ansikte i sagd hundskit och hoppa på hans huvud, men hunden hade jag förmodligen bara velat klappa.

Har jag aggressioner? Nej jag har soffgrupp.

I can see clearly now

All trough life we wear sunglasses. Depending on how you feel at the moment the colour of your shades vary. When you're down and low you got very dark shades on so even the most bright light will barely be seen and small bright gestures will go unnoticed. When you're feeling great on the contrary, you got bright yellow or red shades on wich makes everything appear more festive and clear. When I wrote my previous post I had the dark ones on. The one before that, the bright. Now, I'd say these are light brown almost yellow. The reason for this might be that it's almost spring and the sun is poking out it's head around the curtain. Might also be because I've had some meetings with a jobcoach who's suppoused to guide me and help me to become a predator in the field of jobseeking. Might also be because I've started working out at the gym again. Might also be because I just bought another trip to a warmer place. Leaving for Fuerteventura to visit some friends now on monday. Bought a one way ticket since that was the only thing avalible at the date I wanted to travel but since I'm wearing those bright shades now I estimate the probability for me to find a nice and cheap trip back to be very high. The worst thing that can happen is that I get stuck in such a lovely place. Oh noes!

We got two weeks off from work and I intend to spend them in the best way, wearing those bright shades day and night! As a bonus, when I return to Sweden, the outdoors will be a pretty ok place to be in! Good things in bad times are still good things!